Om författaren

Den här bloggen presenterar
texter av läraren och filosofen Ragnar Lagerström (1910-2006). Han skrev böckerna Mötas i det inre och Riva murar, bygga broar – en bok om Mikael Hoffman och Örjansgården samt en mångfald artiklar i ideella tidskrifter. Texterna här kommer i första hand från Mötas i det inre.

Ragnar Lagerström avled den 15 april 2006. Bo Nylunds minnesord kan tjäna som en introduktion till Ragnars tankar:


Att karakterisera Ragnar Lagerström är inte helt lätt. Jag väljer att sammanfatta min minnesbild genom att använda ett ovanligt uttryck: En serafisk personlighet. Den religiösa mytologins serafer är ett slags änglaväsen av den högre ordningen. De är dock inte änglalika i någon banal eller sentimental mening. I vissa traditioner uppfattas de som mycket hetlevrade väsen som hela tiden måste lägga band på sig. De nitälskar för rättfärdigheten och är outtröttliga i sin iver att utbreda den över hela världen. För att hinna med sina uppdrag var de utrustade med sex vingar. Ragnar, den blide och anspråkslöse, den fridsamt rättfärdige, rymde samtidigt en stor inre hetta och det kan förvisso inte vara enkelt att vara av sådant väsen. Ja, serafer har det nog inte så lätt med sig själva men de är till stor välsignelse för många.

Ragnar hade i sitt inre en ständigt närvarande intellektuell vision av hela tillvaron som en integrerad helhet. Han sökte glädjen i denna vision. Han kunde också ge ord och konstnärligt gestaltade metaforer för den. Han kände en stor fascination över att vi människor med blodsband är förenade med allt levande på denna jord och att vi också är barn av det fysikaliska universum som signalerar till oss från stjärnhimlen. Allt hör samman i en ofrånkomlig enhet. Han önskade intensivt att det som håller allting samman egentligen är en kärleksmakt. Han vågade inte påstå det, ty den skeptiska filosof som han också var, ville aldrig vara påståelig. Men han ville med hela sin själ att det skulle vara sant och hade lyckliga ögonblick när han vågade tro det. I en av sina böcker, Mötas i det inre (Proprius 1986), ger han ord åt sin vision. Boken är ett litet mästerverk i sin förening av konstnärlighet, sanningslidelse och en livssyn som är både naturalistisk och humanistisk.

Med den seriösa livssyn som var Ragnars, kunde han inte nöja sig med intellektuell kontemplation. Han måste göra något av den, det vill säga att få folk att förstå att de rätteligen hör samman. Ragnar anslöt sig till den världsfederalistiska rörelsen när denna dök upp efter andra världskriget och var en av de sannolikt mycket få i rörelsen som överlevde millennieskiftet. Hans engagemang i Örjansgården Agni blev ett annat – och viktigare – instrument för hans vilja att göra något praktiskt av sin vision. Naturligtvis var han verksam också i Amnesty International. Och in i den sena ålderns höst satt han vid sin symaskin och sydde barnkläder för Röda Korsets verksamhet. Likt seraferna behövde han många ”vingar” för att hinna med allt han skulle göra.

Bilden av gamle Ragnar vid symaskinen för tanken till Baruch Spinoza vid sin glasslipningsmaskin. Visst påminner de något om varandra. Det är väl det serafiska draget som går igen. Jag sa en gång till honom: ”Du har en andlig släktskap med Spinoza. Du tänker i samma banor och arbetar också praktiskt med det som är till nytta för andra”. Ragnar fann mina ord alldeles för hedrande för honom själv och protesterade. Men efter en liten stund: ”Jag blev uppriktigt glad också. Spinoza har alltid varit min idol.”

Den uppriktiga glädjen var gamle Ragnar väl värd. Jämförelsen mellan honom och den renhjärtade och fritänkande 1600-talsfilosofen är faktiskt inte orimlig.

Requiescat in pace!

Bo Nylund

Bo Nylund är teol. dr och lektor vid Uppsala universitet och ordförande för Örjansgården Agni.

Annonser